Att nu är det ju så nära som det bara kan bli. EN NATT KVAR.
Sen har vi en bebis hos oss. För min del känns det jätteskönt att det snart är över. Jag har ont och är trött och yr och orkeslös.
Sen så är jag faktiskt lite nervös. Det ska ändå bli snitt.
Det är en ny situation som vi aldrig varit med om innan. Jag har egentligen ingen aning om hur det går till fast att jag både fått det berättat för mej och läst om det.
Men hur som helst så känns det jätte bra. Trots lite nervositet.
.
Vi har varit och lämnat kidsen hos Mormor och Morfar nu.
Det kommer säkert också gå jätte bra men jag tycker alltid det känns jobbigt när nån sover borta. Nu sover alla fyra borta. Det va lite oroligt när vi åkte.
Vidar har ju inte varit bortlämnad så mycket och Freja är i sin oroliga period och är ledsen och såddär. Det känns ju inte så bra att åka då.
Men jag måste ju lita på att det går bra.
Jag saknar dom redan, men det va skönare att bara kunna koncentrera på sej själv i morgon på morgonen. Vi måste ju åka nästan halv 6.
.
Nu måste jag (i sista sekunden som vanligt) packa färdigt mina grejjer.
Vidar va skitnöjd i trädet och blev jätte sur när han efter lååååång tid va tvungen att gå ner.
Wilma
Freja har hittat min gamla tärne klänning som jag hade när jag va tärna på ett bröllop när jag va liten.
Idunna dom gillar att gunga, som hennes pappa har gett henne som smeknamn. (Som hon även använder flitigt själv. -Ja hete fackis Idunna som lilla att gunna)
