En bil stannade utanför min infart innan och frågade om jag visste vem som hade en svart katt.
Åååå jag fick panik… det är ju min katt.
-Å nej jar du kört på den? Sa jag.
-Nej inte jag, men bilen framför mej.
NEEEEEEEEEJ skrek det i min hjärna.
-Jag såg att den sprang i hos din granne, sa han.
(Herre Gud katten lever)
OMG va skönt att höra att han hade sett den komma in på trädgården.
Vi gick runt och letade och ropade men ingen katt.
Jag tackade så jättemycket för han hade stannat och han åkte vidare.
Alla barnen va ju påklädda och stod redo med sina cyklar, för vi skulle precis gå. Men dom fick hjälpa till att leta efter katten, men vi hittade inte henne. Jag sa till barnen att vi går en liten runda (eftersom Morfar väntade) så får vi hoppas att hon kommer hem sen.
Så tjejerna cyklade och jag gick med vagnen. Det va riktigt skönt väder ute, så jag hade gärna velat gå längre, men vi hade ju gjort iordning en äppelpaj som alla va väldigt sugna på att äta så vi gick hem till Pappa/Morfar och slängde in pajen i ugnen.
När Daniel kom hem så ringde han och sa att Izzy hade kommit hem. Hon verkade må bra. Så skönt att höra.
.
Wilma och Idun lekte med Barbie som dom hade med sej.
När dom märkte att jag tog kort blev det väldigt mycket bus.
Sen va det bugg för Wilma och Freja.
Vidar passade på att slappa i stolen framför TV:n en stund.
Sen gick vi hem ☺
