Paket till 30:åringen

Jag har ju köpt paketen för längesen men idag undrade Wilma om vi inte kunde slå in den.
Det kunde vi.
Wilma och Idun har gjort den nästan helt själva. Jag har bara hjälpt till att hålla lite och lägga fram tejpbitar.  Då det blev ju verkligen sjukt fin.
Men det är ju varken paketen eller innehållet som räknas igentligen utan tanken, sägs det ju.
Men hur tänker man då.
Ska jag slå in en tanke då. För inte tänker man på personen man fått paketen av när en tanke åker förbi en hemma i vardagsrummet. Man tänker väll på personen man fått paketen av när man ser presenten… Jättekonstigt.
Jag blir i alla fall jätte glad för paket och tycker om att använda sånt jag har fått.

Om barnen har fått kläder av nån så brukar jag ta på dom de kläderna när jag vet att personen dom fått dom av kommer vara där.
För att jag vill visa personen hur fina saker den gett bort eller hur glad jag är för vi har fått dom och att vi använder dom.