Idun är 2 år och hon vill ju vara så stor samtidigt som hon är liten.
Hon är så duktig på att prata och hon tjatar och tjatar och hon ska göra allting. Precis allt som Freja och Wilma gör. Och Idun hon kan ju allting hon. Äta själv, ta på sej kläder, borsta tänderna, hon kan till och med hålla i Vidar. I alla fall tror hon att hon kan och vill kunna allt.
Sen i nästa stund så blir hon den där lilla söta Idun och då vill hon bli buren och sitta i knäet och få hjälp med allting.
Det är inte lätt att vara där mitt emellan men jag tror hon njuter av båda sidorna.
Jag tycker ju att det är skönt när hon klarar saker själv men sen är hon såå charmig när hon kommer och pratar med den där ynkliga rösten och vill ha nånting och då är det svårt att inte falla för charmen.
Såhär ligger ofta Freja och kollar på TV och det är väll klart att Idun ska ligga så med.
