Ja jag vet. Att jag tjatar om detta och har gjort länge nu.
Jag HAR så svårt att släppa det.
Jag vet att man ska vara tacksam för vad man har, och tro mej jag är överlycklig för allt jag har…
Men ändå så är jag såååå ledsen för vårt ♥ i himlen. Kunde man göra nått ogjort så hade jag definitivt gjort det.
Jag älskar min familj över allt allt och till månen och tillbaka och jag skulle göra allt för dom.
Men…(hur kan man ens säga MEN när man har så oerhört mycket att vara tacksam för???)
Ändå känns det som att nånting fattas. Det va inte såhär som va meningen. Så känner jag varje dag och varje natt… och jag börjar fortfarande gråta när jag skriver om det och pratar om det.
Jag mår såååå dåligt över detta och då kan ju endel andra situationer i livet också bli väldigt känsliga.
Jag menar verkligen inte att vara sur eller arg. Jag har lite svårt att styra mina känslor nu bara.
All kärlek till min familj.
Daniel
Freja
Wilma
Idun
Vidar
Ossian
❤
♥♥♥♥♥♥♥
