Då va det i alla fall lugnast. Inget bråk över huvud taget. Innan det så va det tjafs och det hände nånting hela tiden. Nån slog sej eller råkade stiga på nån eller retades. Jag fick ingenting gjort utan va nån medlare. Det är skitjobbigt att det blir såddär när det är kompisar här men det är väll för dom ska va lite tuffare när kompisarna är här kanske.
Sen gick det i alla fall bra för alla barnen och två kompisar att vara i exakt samma rum som jag skulle stå och stryka (ifred tänkte jag). Men men det gick i alla fall jätte bra. Så dom fick va.
.
Ossian sov och Vidar satt och lekte med tågen. Resten lekte med lego.
I mån ska jag och Ossian till Linköping. Ser inte riktigt fram emot det men hoppas för Ossians skull att dom verkligen tar tag i problemet nu. Jag kommer inte sluta ta upp det förens läkarna gör nånting åt det.
Han ska inte behöva vänta tills han förstår det.
