Jag har egentligen inte så mycket att säga. Min hjärna och kropp är efter helgen rätt tom. Tom på energi och tom på tankar.
Jag är så sjukt tacksamför allt jag har. Jag älskar mina barn och min sambo och vårat hem och mina djur. Jag har vänner och jag har ett jobb. Jag har så mycket saker och ändå kommer de där dumma tankarna och känslorna.
Min hjärna vill inte se allt jag har utan den vill visa mej vad jag inte har. Den vill hela tiden påminnamej om vad jag inte har och vad jag kunde ha haft.
Den vill sätta mina tankar i nått hamsterhjul som bara snurrar runt runt utan att komma vidare och jag vet inte hur man kommer ur det där hjulet. Den vill älta det där gamla och förgångna.
Jag får svårt att focusera och koncentrera mej på det som är viktigt här och nu. Jag fastnar i mina minnen och jag blir såååå fruktandvärt ledsen.
Jag är fortfarande så ledsen och jag kommer förmodligen älta detta länge till.
Min kärlek är är både på jorden och i himeln.
Jag är såååå ledsen att det har blivit som det är. ♥♥♥♥♥♥
