En stunds stillhet

Idag va det dagis för Idun. Det är hemma hos dagmamme Eivor i dag och hon bor på tredje våningen.
Oftast brukar Vidar vägra gå upp så jag får bära han upp för alla trappor på ena armen och Ossian på den andra armen. (Bra träning) Men idag va han jätteglad Vidar och  gick upp för hela trappen själv…
Men sen kom paniken i stället. När vi skulle lämna Idun och gå hem igen. Han fick lite smått panik, kan man lungt säga, Vidar och började dra Idun i armen och skrika. Han ville absolut att hon skulle följa med hem igen.
Så då fick jag i stället bära honom skrikandes och sparkandes ner för hela trappen i stället. ☺
Stackars Vidar. Han är ju bara rädd om sin syster.
När vi kom hem tog han min hand och gick in till soffan och pekade på den och sa – häääää
Jag satte mej och han satte sej i mitt knä. Och han va såååå gosig.
Lilla unge…