Ååå denna eviga tvätt. Den förföljer mej. Jag tvättar och tvättar och tvättar och stryket och plockar in… men den tar ju ALDRIG (och jag menar verkligen ALDRIG) slut.
Så fort man tror att man är ”klar” och allt som ska strykad är struket, allt är inplockat i garderoberna och torkställningen är tom… Så är det precis lagon att gå ner i källaren och plocka ur en ny omgång ur tvättmaskinen.
Men det är väll så det ska vara i småbarnslivet. 🙂 Så jag lär ju ha denna känslan bestående ett tag till.
Men efter att ha hållit på ett tag med tvätten och ha förberedit middagen så gick vi ut en runda i stället. Till Vidars stora glädje. Han älskar verkligen att vara ute.
Då vi passade på att njuta av solen en stund i stället.
Myyyyyycket bättre…
