Jag vet också att jag ältar det här i mitt huvud väldigt mycket. Jag har sååå svårt att bara släppa det. Jag kan ju verkligen inte rå för hur jag tänker. Och såklart skulle jag göra nästan vad som helst för att ha det ogjort eller att kunna få chansen att uppleva det igen. Men nu är ju fallet så att på båda önskningarna är det ju nej. Det går inte göra ogjort och det går inte göra det igen.
Det är säkert därför jag blir så ledsen med för jag vet ju verkligen att det är så definitivt.
Jag kan inte rå för att vissa dagar känns det starkare än andra och vissa dagar är det bättre. Men bara för att det är bättre betyder inte det att jag har glömt. Det kommer alltid skära i mitt hjärta när jag tänker på vad jag har förlorat. Och när jag tänker på hur jag kunde göra det. Jag är så arg på mej själv att jag kunde göra det.
Jag trodde väll långt inne någonstans att det inte va rätt vid just den tiden men att det kanske skulle passa bättre om något år eller 2. Men så blev det ju inte….
Hade jag bara vetat hur allt skulle bli. Då hade jag aldrig ens tänkt tanken att göra som jag gjort.
Jag mår inte bättre av att skriva allt detta, för så fort jag tänker tillräckligt mycket, (vilket är det som händer när man ska sammanfatta känslor) så börjar jag alltid gråta. Men jag vill ändå skriva det för att på något sätt få ur mej lite av allt som rör sej i hjärnan. Jag kommer förmodligen fortsätta älta tills jag känner jag är klar. Detta är ju min sida. Här är mina tankar och mitt liv.
♥♥♥♥♥♥
