Alltså denna underbara unge. Man blir ju glad bara av att titta på honom. När man tittar på han så skrattar han nästan alltid tillbaka. När jag går iväg börjar han gnälla och när jag kommer tillbaka så skrattar han.
Han har i dag tagit de första krypande stegen. Innan har han legat på magen och dragit sej fram, men nu lyckades han hålla kvar benen under sej och ta sej frammåt.
Stått har han ju gjort länge och om man håller han i en hand så kan han ju gå. Några steg kan han ju även gå helt själv. Styrkan har han absolut men inte balansen.
Så nu får vi se om han ska slå syrrorna i att börja gå.
Freja gick när hon var strax över 9 månader.
Wilma var 10 månader och
Idun var 9,5 månader.
Jag tror på Vidar. Jag tror han kommer slå allihop. Han är 8 månader nu så han har ju en månad på sej. Endel säger att allt är mycket värre med killar och att dom är senare med det ena och det andra. Jag tror ju abdolut att det är individen som gör det. Och självklart förutsättningarna och omständigheter. Vidar har 3 syskon som han gärna vill hänga med. Han har haft en gåstol som han har älskat att gå i och tränat sina benmuskler i såklart…
Men om han är senare än tjejerna kan jag ju alltid skylla på att är kille… 🙂
