I fredags fyllde Freja år. Daniel jobbade så jag och de andra barnen firade henne på motgonen. Hon blev glad för sina paket. Men hon är ju i en svår ålder nu. Börjar bli stor men är ändå liten.
Såklart ville de småockså öppna paketen.
Dagen innan va jag och Freja och klippte oss. Hon fick göra det för hon fyllde år. Hon ville gärna färga lite… ? så det blev så.
Så himla stolt Blev hon
På vägen hem åkte vi genom mitt gamla samhälle som jag är uppväxt i. Så åkte vi förbi min Mormor och Morfar, Elsa och Villes grav. Det va fint där. Och jag saknar dom förstås.
Kyrkogårdar får en i en speciell syämning. Man blir lite tyst och betänksam. Jag tänkte på många som jag kännt som låg där. Tex Figge, som jag i tonåren träffade typ 13 gånger omdagen när han kollade till stallet där jag hade mina hästar.
Och min kompis Marie som dog i en bilolycka endast 18 år gammal.
Usch. Kyrkogårdar gör en ledsen. Men samtidigt minns man ju det fina som vamed personerna.
