Mongo..
Min lilla kisse mojsing som jag brukade kalla dej. Vi saknar dej varje dag. Det där lilla gula busfröet som följde med en dit man gick. På morgonen när man gick in på toan så hängde hon med dit. Satt vi i köket så låg hon nästan alltid i fönstret och satt man och kollade på tv så va hon i soffan. När Wilma gick och la sej så satt hon på hennes skrivbord och väntade tills hon la sej. Då hoppade Mongo ner i sängen och la sej hon med.
Åååå jag saknar henne och barnen gör det med.
Dom undrar varje dag varför hon dog. Det undrar jag med…
