Äntligen kommer inlägget om Freja.
Jag har ju skrivit om alla de andra barnen men hon blev att jag missade det inlägget med. Här kommer i alla fall det.
Freja är barn nr 1 i skaran. Hon är 9 år och vissa gånger på god väg att snart bli en tonåring. Inte riktigt där än men så nära. Hon är vissa gånger fortfarande ett litet barn och det är så skönt att hon fortfarande kan vara det utan att behöva känna sej stor hela tiden.
Hon har många kompisar och verkar (i mina ögon) vara väldigt omtyckt. Både tjejer och killar verka gilla henne och det kan bli att nån vill leka varje dag med henne. Det kan jag tycka är för mycket för då blir det väldigt tjafsigt hemma sen, för då är hon egentligen trött och så går det ut över dom hemma (oftast mej).
Men hon vill aldrig göra någon annan ledsen eller såra nån. Hon är alltid en snäll kompis och om någon vill leka med henne så säger hon oftast ja fast ibland att hon inte vill, men hon vill inte såra den andra.
Hon är väldigt känslig och blir väldigt ledsen om nån har sagt något dumt eller att någon har gjort något mot henne. Nu det sista i skolan så har det försvunnit saker för henne och hon har blivit sååå ledsen. Det va några kulor och nu förra veckan ett halsband. Freja blev så himla ledsen och besviken på dom som man tror är sina vänner. (Jag känner igen känslan) Men jag tog tag i det där direkt och nu är det utrett och alla saker är tillbaka.
.
Freja är och har länge varit så duktig att jag kan lita på henne. Om jag ber henne kolla till de små barnen en liten stund eller göra nåtr annat så vet jag att hon klarar det. Hon är en så himla duktig storasyster och hon är så snäll mot sina småsyskon. Såklart kan hon retas med dom med men det gör väll till.
Vi kan bli väldigt osams jag och Freja och det är ju jag som är hemma mest så det är ju inte konstigt att jag får ta den diskussionen.
Men oftast är hon verkligen den mognaste och duktigaste och snällaste 9 åring jag har träffat.
Jag hoppas verkligen att vi kan alltid prata om allt.
Ibland när jag tittar på henne så är det nästan svårt att fatta att jag är hennes mamma. Hon är så himla stor och så duktig. Men det gör mej ju så stolt. Och vilket sjukt bra jobb vi har gjort jag och Daniel för att få till en sån här underbar människa.
Vi älskar dej ända till Skara Sommarland och såklart till Månen och tillbaka.
