Självklart känner väll de flesta föräldrar likadant som jag och de som inte har barn känner säkert såhär för någon annan. Men för mej är det mina barn som jag skulle kunna offra vad som helst för. Jag skulle gå genom eld och vatten för deras skull. Jag ska försöka att alltid finnas där och stötta och hjälpa till. Jag vill kunna prata om allt (nästan för lite hemlisar måste man ha).
Jag älskar dom mer än ord någonsin kan beskriva och det gör mej så ledsen att se någon av dem ledsna. Men av att se dem glada, blir man istället otroligt lycklig själv.
Jag är rikast i världen…
Jag älskar er till världens ände…
(Och till skara sommarland)
