Överallt där jag går förföljer Vidar mej. Han har sin gåstol och han kör som en galning. Han tycker tydligen att det är väldigt kul att köra på hälsenor med för han lyckas alltid att träffa precis där. Går jag upp för trappan så kör han fram precis där trappen börjar och så tittar han upp på mej med sina stora ögon och sen börjar han gråta. För han har minsann inte tänkt att bli lämnad själv här nere.
Han är så fruktansvärt go den här lille Vidar. Om man sätter sej på golvet så kommer gåstolen och kör på en och så har han sina armar utsträckta för då vill han inte sitta där längre. Han kan gå flera steg med gå vagnen. Och han börjar komma på kryptekninen men han har intw tillräcklig styrka för att kunna krypa så nu ålar han sej fram.
Nehe nu kommer strax Daniel hem på middag. Och jag som älskar att laga mat så det passar ju bra att han kommer hem varje dag. (Not)
