Jag älskar mina barn över allt annat på hela denna jorden. (Såklart)
Jag vill vara med er så mycket som det bara någonsin går.
Men jag känner ändå panik inför det här med att börja jobba. Det är så många som tjatar och tjatar och tjatar om ”När jag ska börja jobba”.
(Som om jag inte gör nånting nu).
Va skönt för mej att jag har haft fyra års lång jävla semester. Att jag bara har kunnat lata mej så himla länge. Inte göra ett skit hela dagarna och bara glida runt.
Vara en belastning för samhället eftersom jag inte birdrar med nånting. Sen att jag sedan både Idun och Vidar var två månader har hoppat in och ”jobbat extra” både kvällar och helger på mitt så kallade ”riktiga jobb”, det räknas över huvud taget inte.
Hur kunde jag bara välja denna gången med Ossian att jag inte på ett helt år har jobbat en enda dag extra på mitt ”riktiga jobb”? Att vi i stället har haft ett fosterbarn var tredje helg och lite strödagar däremellan i över ett halvår, det har heller ingen betydelse.
För det viktigaste av allt är att man måste börja jobba på sitt ”riktiga jobb”.
Tänk om jag älskar mitt jobb som jag har nu. Mitt jobb som mamma.
Tänk om jag vill vara där för mina barn. Tänk om jag vill veta vad som har hänt dom i skolan varje dag och låta dom berätta det för mej i lugn och ro.
Tänk om jag vill ta med dom och gå ut i skogen eller till lekparken.
Tänk om jag vill spela spel och umgås.
Tänk om jag vill vara med mina små killar hela dagarna utan att dom ska känna sej bortlämnade till dagis.
Tänk att jag vill vara med mina barn varje dag.
Tänk om jag vill försöka skapa den bästa öppna relationen som man kan ha med mina barn. För att vi alltid ska ha varandra och för att dom alltid ska ha varandra nära.
Varför är det sånt jävla tjatande om ”När jag ska börja jobba”.
Är det verkligen så brottom???
(Jag förstår att alla inte kan välja det själv, utan att vissa måste gå till baka till jobbet en speciell tid. Men jag har ju just nu chansen att välja.)
.
Här var i alla fall lite lekparkshäng igår.
Ossian leker tittut med brorsan 
Han va så söt här Vidar. Fast det va suddig bild får den vara med. 
Var är du
