Varför blir det ofta såhär på helgen. Är det för att det just är det som är problemet?
Att det är helg?
Vardagen är över, man släpper på tider och rutiner.
Att man träffas för mycket och ser varandras fel och brister desto mer.
Att man retar sej på småsaker.
Att man tycker att man har nån rättighet att vara småirriterad för att man är trött av veckan som gått.
.
Varje vecka så längtar jag jättemycket till helgen. Det är ju där tiden finns för att bara vara på heltid med dom jag älskar mest. Inga tider som skiljer oss ifrån varandra. Det är ju där man vill vara. I den lugna mysiga helgen. Jag längtar även dit för att inte alltid behöva göra allting själv. Att kunna dela min vardag med nån annan som får just helgen att bli nått annat än bara en vardag.
.
Jag vet att jag blir också irriterad. Men min mening är inte att vara arg. Min irritation är mer en besvikelse och att jag blir ledsen.
Jag blir besviken av att vilja göra nått ihop men av att få göra det själv.
Jag blir ledsen av att vardagliga saker jag gör aldrig kan ses eller uppskattas.
Jag blir besviken när saker som händer är mitt fel.
Jag blir ledsen över att bli tagen för given.
Jag blir ledsen över att vara någon som man retar sej på.
Jag blir arg på mej själv att jag tydligen inte längre räcker till…
.
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mej.
Jag känner mej ledsen och besviken helt enkelt.
Jag kanske (tro det eller ej) också är trött efter en veckas vardag när Fredagskvällen kommer.
.
Jag vill inte bara beklaga mej, men detta är MIN blogg. Jag måste kunna skriva mina känslor och tankar och hoppas på att det ska kännas bättre…
Sluta läs så slipper du reta dej mera.
