Ett år har gått sen min bror bestämde att vi inte längre skulle fira våra barns födelsedagar. Ett år som jag så många gånger varit irriterad och besviken och ledsen för hur dom (min bror och hans fru) behandlar mej och min familj. Att bli så ignorerad gör så ont. Jag blir så himla ledsen.
Vi skulle träffas spontant i stället och det har hänt EN gång i år tack vare att jag åkte dit och hälsade på dom. Inte en enda gång har dom hälsat på här eller ringt eller hört av sej. Inte en enda gång har dom brytt sej tillräckligt för att fråga hur det är? eller hur det går? Vad som helst…
Jag ligger och tänker på dagen som varit, då vi firat jul hemma hos mina föräldrar. Jag blir så jävla ledsen.
Inte ett enda ord sa dom till varken mej eller mina barn. Det var knappt att dom svarade när jag frågade nånting. Jag fick fråga samma sak flera gånger.
Jag fattar inte vad det är eller vad jag har gjort.
Jag blir bara sååå besviken och ledsen…
Svårt att sova
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
